Hösten var byggets mörkaste tid - i dubbel bemärkelse
När man är mitt uppe i en omfattande ombyggnation med full verksamhet med allt vad det innebär med ständiga omställningar, flyttar, tillfälliga lösningar och ett utbud som varierar utifrån hur det ser ut de närmaste veckorna. Alla springer fort för att möta gäster och lösa akuta situationer här och nu. Är dessutom delar av personalen utspridd på flera delar av ön och sällan ses i vardagen, andra utsatta för dagliga genomträngande borrningar medan de försöker hålla ett kundsamtal och byggområdet ser ut som en enda stor deppig lervälling utan slut, är det en utmaning att hålla moralen och humöret uppe – både hos sig själv och sina medarbetare.
Samtidigt måste vi alla lyfta blicken mot horisonten och planera för när vi får flytta tillbaka in i de nya lokalerna efter byggarbetarna, elektrikerna, arkitekterna och inredarna gjort sitt. För oss i ledningsgruppen handlade frågorna om: Vilket utbud ska vi ha? Till vilket pris? Vilken servicenivå strävar vi efter? Hur ska det säljas? När kan vi börja sälja det? Samtidigt beslutade vi att bygga ett eget och helt nytt hotellsystem.
För min egen del handlade den här perioden förstås om att peppa mitt eget team. Min uppgift var också att kommunicera vårt erbjudande externt, informera om bygget och hur det påverkade våra gäster. Internt handlade det om att besluta och informera om vad vi kunde sälja när, vilka erbjudanden vi kunde ha tillgängligt när, till vilken målgrupp och i vilken kanal. Det var en utmaning som går att likna med att spika upp en deg på väggen eftersom förutsättningarna ständigt förändrades utifrån projektets gång. Och förstås var en viktig del för mig att planera inför återöppningen och lanseringen av ”nya” Marholmen.
Under den här perioden samlade vi medarbetarna regelbundet för att informera om förloppet. Vi anlitade externa föreläsare för att peppa och gjorde också en wow-shop där alla fick vara med och föda in idéer för vilket utbud vi skulle ha efter öppningen. Tillsammans satte vi också standarden för hur vi vill vara mot våra gäster och varandra. Sedan dess sitter ”Marholmens 10 värdskapsbudord” på insidan av alla personaltoaletter som en daglig påminnelse om vad vi kommit överens om.
Visst gjorde vi missar och visst fick vi klagomål från gäster, men facit i hand och med lite distans, så tycker jag ändå att vi lyckades att hålla en hög servicenivå genom hela byggperioden.
Jag tror inte att någon av oss som arbetar på Marholmen ser tillbaka på den här tiden med någon nostalgi eller värme. Men vi människor har en fantastisk förmåga att glömma och gå vidare. För vi fick vår belöning till slut när vår fula kurgård blev till en vacker skärgårdsdestination.
